De var nog förra året vid mars elr tidigare som jag insåg
att jag hade världens snällaste kill kompis som jag nyss träffat.
kunde snacka om precis allt. hur jag mådde. när jag hade bråkat med
mitt ex(fast vi var tsm då). men iaf jag litade på honom till 100%
fick ännu bättre kontakt med han när de tog slut mellan mej oc ex:et
snackade typ varje dag med han på sms, msn. han lyssnade verkligen
på mej, stöttade mej ja allt. han blev min bästa kill kompis.
helt jävla underbar var han! vi hade bra kontakt länge, jag började
träffa honom men det blev ngt fel. vid jul var det, då slutade jag helt att
snacka med honom typ.. helt sjukt! jag dissasde han totalt i två veckor.
sa aldrig varför jag gjorde det heller. jag bara sket in han.. men sen insåg
jag vi nyår. att jah saknade honom sjukt mycke. hade ingen att snacka med
om precis allt, saknade hela han, så jag tog kontakt med han igen. sen började vi
ses igen. och då insåg jag att jag kankse dissade honom för att jag hade börjat få
käsnlor för han. och dom var starka. vi såg typ hela tiden varje dag! vi var på G i
början av feb typ, och vi hade det vääldigt länge. i juni blev vi tsm! och vi är det än
idag! nu när man tänker tillbaka så tror jag att jag blev kär i han första gången jag såg
honom men som aldrig erkänt de för mej själv heller! men det känns så. för första
gången jag såg honom så blev allt så konstigt och vi fick så bra kontakt
med varandra så snabbt! Världens underbaraste pojke!
Min Alexander Lidgren!